Slavarna under Fru Fortuna

Vems var felet när regalskeppet Vasa sjönk? Vem bestämde att Gustav II Adolf skulle stupa i Lützen? Hur stort ansvar hade människan själv för sin välgång, och hur mycket var Guds försyn? I en aktull avhandling studerar idéhistorikern Kristiina Savin frågor om lycka, olycka och risk i 1600-talets Sverige. Och tvärt emot vad som tidigare hävdats var det inte alls okej att skylla på Gud så fort en olycka drabbade. - En fartygskatastrof kunde ses som gudomlig bestraffning, som en varning, en prövning, ett mysterium eller dåligt omen, eller helt enkelt som resultatet av den mänskliga faktorn, berättar Kristiina Savin. Men varför vissa drabbades av större olyckor än andra berodde inte minst på Fru Fortunas nycker, och för 1600-talsmänniskan gällde det att beveka henne med goda gärningar. I Vetenskapsradion Historia uppmärksammas också ny forskning om vikingatidens motsvarighet till våra riksdagar - tingsplatserna. Enligt de fornnordiska sagorna var det på tingen som kungar avsattes och rättvisa skipades, men enligt arkeologen Alexandra Sanmark var de också en viktig hörnsten i vikingarnas kolonisation av Europa. - Så fort man etablerade sig på Nordatlantens öar anlade man tingsplatser för att befästa kontrollen över området, berättar hon. Programledare är Tobias Svanelid.